En känsla av att vara oförberedd
En diffus känsla av obehag
Jag tänkte först att det handlade om ännu en sån där "hormonell attack". Jag kände mig lite nere igår. Men känslan av obehag har följt efter mig nu på morgonen. Jag är diffust orolig. Det känns som om jag borde göra något - något mer. Äta bättre, träna mer på att andas, läsa in mig mer, ja, kämpa mer. För bebisens skull. Det värsta med den känslan är att jag vet att den har absolut motsatt effekt. Den suger kraft och energi. Jag blir orkeslös och tar mig för mindre saker än normalt. Det är det ständigt dåliga samvetet som kan ta kål på en kvinna! Speciellt när man känner sig egoistisk bara för att man egentligen önskar att livet vore som vanligt, att det inte fanns så himla många restriktioner. Jag har pensionerat mig sen länge från att gå på festivaler och röja runt, sen är det inte precis som att jag hoppar bungyjump även om lusten faller på. Men känslan att inte kunna det är begränsande. Jag kanske är jättekonstig men jag får ångest över att "vara skötsam". Som sagt, det handlar inte om att jag faktiskt gör något utöver det vanliga när jag inte är gravid. Det är mer tankarna som låser in mig.
