Bm & psykolog
Gårdagen är avklarad
Igår träffade jag både barnmorskan och psykologen på barn- och mödravård. Jag var på barnmorskan om vikten igen. Jag vill höra att hon tar det på allvar. Fast det gör hon inte. Hon rycker bara på axlarna och säger att alla går upp olika. Ja fast... jag var beräknad att gå upp max 15 kg, nu är det ju över 20 kg. Troligtvis 25 kg innan det här är över. Känns så typiskt Sverige-slappt. Jag sa att jag tänker på barnet men jag har svårt att sluta äta fel hela tiden & för mycket. Jag överäter när jag mår dåligt och det enda jag behöver få höra är "skärp dig" så skärper jag mig. Men jag fick ingen sådan uppmaning. Bara råd om att ta upp det med sambon och psykologen, typ. Man bara... jaha, okej. Fast sambon vet ju om mitt problem och det är inte hans uppgift att låsa kylskåpet för mig om dagarna. Så jävla typiskt. När man inte är med barn så får man minsann höra av alla att man ska gå ner i vikt. Nu är det mer "ta en kaka till för faen!".
Mötet med psykologen var också tufft för jag fick ju sitta i 1 och 1/2 timme och förklara min bakgrund, som vanligt. Jag är alltid tvungen att snacka om den biten så att personen framför mig förhoppningsvis begriper att det är därför jag är känslig som person. Det är inget jag vill vara. Jag vill mest bara få stöd så att jag känner att jag fixar det här med föräldrarollen, lätt som en plätt. Till viss del lyckades psykologen intala mig att jag ändå har väldigt bra förutsättningar. Vi ska ses igen efter nyår så får vi se vart det leder.
Igår träffade jag både barnmorskan och psykologen på barn- och mödravård. Jag var på barnmorskan om vikten igen. Jag vill höra att hon tar det på allvar. Fast det gör hon inte. Hon rycker bara på axlarna och säger att alla går upp olika. Ja fast... jag var beräknad att gå upp max 15 kg, nu är det ju över 20 kg. Troligtvis 25 kg innan det här är över. Känns så typiskt Sverige-slappt. Jag sa att jag tänker på barnet men jag har svårt att sluta äta fel hela tiden & för mycket. Jag överäter när jag mår dåligt och det enda jag behöver få höra är "skärp dig" så skärper jag mig. Men jag fick ingen sådan uppmaning. Bara råd om att ta upp det med sambon och psykologen, typ. Man bara... jaha, okej. Fast sambon vet ju om mitt problem och det är inte hans uppgift att låsa kylskåpet för mig om dagarna. Så jävla typiskt. När man inte är med barn så får man minsann höra av alla att man ska gå ner i vikt. Nu är det mer "ta en kaka till för faen!".
Mötet med psykologen var också tufft för jag fick ju sitta i 1 och 1/2 timme och förklara min bakgrund, som vanligt. Jag är alltid tvungen att snacka om den biten så att personen framför mig förhoppningsvis begriper att det är därför jag är känslig som person. Det är inget jag vill vara. Jag vill mest bara få stöd så att jag känner att jag fixar det här med föräldrarollen, lätt som en plätt. Till viss del lyckades psykologen intala mig att jag ändå har väldigt bra förutsättningar. Vi ska ses igen efter nyår så får vi se vart det leder.