Det gör fortfarande ont efter undersökningen igår. Det är inte meningen att det ska göra så himla ont som det gjorde, men jag är mer smärtkänslig än de flesta. Och ändå så vet inte barnmorskan till 100% hur barnet ligger... hon "tror" huvudet är ner. Och hon är helt osäker på vilka kroppsdelar som är uppe vid revbenen. Det känns ju inte betryggande precis. Jag skulle däremot själv gissa på att det är så med tanke på hur rörelserna känns. Men sen är det ett litet frågetecken kring hur benen egentligen ligger, för sparkarna vid revbenen känns bara på ena sidan och sen är det lite väl mycket aktivitet kring naveltrakten. Jag misstänker nästan att barnet ligger snett.... om det nu ens är möjligt. För han ligger ju delvis rätt om huvudet är på plats. Ligger han i sidled då, med huvudet vänt mot min högra sida? Jag begriper ingenting.

Det är skit med sambons rygg igen, den förra operationen misslyckades och han måste opereras på nytt. Doktorn ville han skulle opereras i början på nästa år, och blir det så och jag föder då, ja då får det helt enkelt vara så. Om det är nödvändigt så är det ju det menar jag. Det kändes bara så stressigt att få det beskedet igår, jag har ju redan varit med om den stressen i andra trimestern när första operationen genomfördes.