En varm förmiddag
Föräldrautbildning del 1
Det var vinterväder när vi klev ut till bilen imorse. Jag hade satt på mig en stor stickad tröja, för jag tänkte på hur kallt det var igår när vi rastade hunden och jag frös. "Utbildningshallar brukar vara ganska kalla" tänkte jag. Det visade sig vara helt fel. Utbildningshallen var varm som ett pannrum. Det kändes som att jag skulle svimma eller spy den första timmen. I pausen så hävde jag mig nästan ur fönstret och insöp den kalla luften. Två vattenglas ovanpå det. Sen så kändes det lite lättare.
Vi diskuterade enbart förlossning och smärtlindring. Jag hade nog mer förväntat mig att det skulle handla om att sköta om bebisen. Jag är ju så inläst på förlossningsbiten & hade nog inte hunnit fatta att resten av gruppen inte kände likadant. Vi satt i två grupper i början (mammor i en grupp och pappor i en annan). Vissa av dem skulle föda redan i december och hade inte hunnit få koll på smärtlindringsmetoder. Men sen så förstod ja att jo men så är det ju, för de allra flesta kommer förlossningsfrågorna i slutet av graviditeten. Inte som för mig, precis i början.
Vi fick se de olika smärtlindringsalternativen på ett bord och känna på instrumenten om man ville. Vi fick också se en förlossningsfilm där jag personligen kan tycka att de lobbade ganska hårt för en födsel utan smärtlindring. Jag ogillar när någon försöker påverka i nån riktning, man måste ju kunna få ta ett beslut utifrån oberoende fakta. Sen var jag också oförberedd på att det blev känslosam stämning i gruppen. En del är nål- och spruträdda, andra har svårt att se förlossningsfilmer.
Det absolut bästa var barnmorskan som kom in efter halva tiden och presenterade sig som den som håller i föda utan rädsla kurser. Hon var så himla mjuk och trygg i rösten att jag helst hade velat plocka med henne när det är dags att föda. Hon kom också med bra tips till papporna.
Det var vinterväder när vi klev ut till bilen imorse. Jag hade satt på mig en stor stickad tröja, för jag tänkte på hur kallt det var igår när vi rastade hunden och jag frös. "Utbildningshallar brukar vara ganska kalla" tänkte jag. Det visade sig vara helt fel. Utbildningshallen var varm som ett pannrum. Det kändes som att jag skulle svimma eller spy den första timmen. I pausen så hävde jag mig nästan ur fönstret och insöp den kalla luften. Två vattenglas ovanpå det. Sen så kändes det lite lättare.
Vi diskuterade enbart förlossning och smärtlindring. Jag hade nog mer förväntat mig att det skulle handla om att sköta om bebisen. Jag är ju så inläst på förlossningsbiten & hade nog inte hunnit fatta att resten av gruppen inte kände likadant. Vi satt i två grupper i början (mammor i en grupp och pappor i en annan). Vissa av dem skulle föda redan i december och hade inte hunnit få koll på smärtlindringsmetoder. Men sen så förstod ja att jo men så är det ju, för de allra flesta kommer förlossningsfrågorna i slutet av graviditeten. Inte som för mig, precis i början.
Vi fick se de olika smärtlindringsalternativen på ett bord och känna på instrumenten om man ville. Vi fick också se en förlossningsfilm där jag personligen kan tycka att de lobbade ganska hårt för en födsel utan smärtlindring. Jag ogillar när någon försöker påverka i nån riktning, man måste ju kunna få ta ett beslut utifrån oberoende fakta. Sen var jag också oförberedd på att det blev känslosam stämning i gruppen. En del är nål- och spruträdda, andra har svårt att se förlossningsfilmer.
Det absolut bästa var barnmorskan som kom in efter halva tiden och presenterade sig som den som håller i föda utan rädsla kurser. Hon var så himla mjuk och trygg i rösten att jag helst hade velat plocka med henne när det är dags att föda. Hon kom också med bra tips till papporna.
