Utom fara
Ingen cancer
Det var en fruktansvärt lång vecka att få vänta på att få komma till hudläkaren. När jag klev in i undersökningsrummet möttes jag av en äldre och väldigt korrekt herre. Han kikade med lupp och förstärkt ljus över de områdena jag var bekymrad över. Till sist rätade han på glasögonen och sa att alla hudområden ser bra ut. Den fläck jag var mest orolig över är tydligen en mjällvårta. De kan tydligen vara gråblåa och se hemska ut, men det är ingen cancer. Ugh. Uppepå det var jag på sjukhuset i helgen för jag kände minskat antal sparkar över ett par dagars tid och till sist stod jag inte ut så jag ringde och fick komma dit. Det som händer är att man får ligga på en brits och så fäster sköterskan en liten grej på magen med hjälp av två kardborreband. Sen får man en knapp i handen och så ska man trycka när man känner sparkar. Jag låg där i säkert 20 minuter men till sist kände jag sparkarna. Maskinen mätte också bebisens hjärtljud. Allt såg helt perfekt ut. Min pojke verkar bara ha varit lika trött som jag under veckan. Han är betydligt piggare och sparkar mer normalt nu.