Specialistmödravården
Möte nummer 1
Vecka 21.
Jag fick äntligen träffa en barnmorska på specialistmödravården. För de som inte har hängt med, jag ska gå på samtal på en enhet för förlossningsrädsla fram till födseln eftersom jag har dålig erfarenhet av vården i största allmänhet. Jag tycker att hon jag träffade hade ett väldigt lugnt och mjukt sätt. Hon upprepade också viktiga punkter ur mötet och lät mig rätta henne när hon hade missat något.
Jag fick äntligen träffa en barnmorska på specialistmödravården. För de som inte har hängt med, jag ska gå på samtal på en enhet för förlossningsrädsla fram till födseln eftersom jag har dålig erfarenhet av vården i största allmänhet. Jag tycker att hon jag träffade hade ett väldigt lugnt och mjukt sätt. Hon upprepade också viktiga punkter ur mötet och lät mig rätta henne när hon hade missat något.
En grej jag reagerar väldigt starkt på är att två barnmorskor kan ge helt olika svar på samma fråga. En fråga jag fått två olika svar på är hur det funkar med akut kejsarsnitt när barnet ligger långt nere och sugklocka inte fungerar. Den ene hävdar att det är för sent med kejsarsnitt när barnet ligger långt nere, den andra hävdar att det alltid finns möjlighet till akut kejsarsnitt ifall det värsta skulle hända. Enligt 1177 hade barnmorskan med mindre erfarenhet än den äldre barnmorskan rätt (!), d.v.s att det kan bli för sent med akut snitt.
Det kändes lite anmärkningsvärt när jag sa att jag är så rädd för vården att jag nästan instinktivt vill föda hemma istället. "Det kan man ju också göra!" svarade hon entusiastiskt. Jag tolkar det som att hon ville vara positiv till andra alternativ, men för mig lät det ändå lite som "det är bra, för om du får problem hemma så är det ditt bekymmer". Jag skyndade mig med att säga att jag förstår såklart att utifrån min sons skull måste jag föda på sjukhus när det är så mycket som kan gå fel.
Det jag kan känna skulle kunna vara bättre är om det fanns lite mer ödmjukhet hos barnmorskor över lag att de behöver ett kunskapslyft. Det framgick så tydligt att barnmorskan inte visste effekten av muskelskador eller hur rehabiliteringen ska se ut. Det var inte ens intressant för henne (!) eftersom "det händer så sällan ändå". Jag tycker det är märkligt när man befinner sig i ett människovårdande yrke och man inte vill uppdatera sig om saker och ting. Hade jag varit barnmorska hade jag skämts som stryk över att inte veta hur ett friskt underliv ser ut versus hur ett trasigt underliv ser ut. Jag hade skämts över att inte veta hur man ska hjälpa de få men viktiga kvinnorna som drabbas av allvarliga förlossningsskador.
