Dagen efter BF

1 dag över tiden

"Neeeej!!" känner jag. Mitt beräknade förlossningsdatum kom & gick igår. Jag som hade trott att jag skulle ha fött redan i vecka 38 med tanke på alla symptom jag har känt. Men nej. Jag vet inte ens om jag är nära eller inte, de har ju inte undersökt mig. Jag var inte på MVC som jag skulle i torsdags heller. Jag hade sån ryggvärk & foglossning den dagen att jag inte var sugen på hennes särskilt vassa fingrar som alltid trycker hårdare när jag skriker "aj!". Hon som svarade på telefontiden och skulle avboka tiden var inte särskilt glad. Men av någon anledning ville hon inte svara på min fråga om det inte går att vi själva kontaktar förlossningen och begär igångsättning ifall jag går över hela vecka 41 utan att något händer. Det är väl kanske inte "gången" eller vad det är, men nu är det ju så att min bm inte har tid för mig förrän i vecka 42 nästa gång och då är det ju försent. Det hade inte heller gjort nån skillnad om jag hade gått på mitt 39 + 6 besök för då hade hon ju hänvisat till att det inte har gått 40 + 0 veckor ens. Trots det så är det säkert något byråkratiskt fjantigt med att vården ska ha sin "gång" mellan sig själva trots att det är fullbokat på MVC nästa vecka. D.v.s att barnmorskan måste "rekommendera" mig till förlossningen eller nåt sånt. I så fall känns det märkligt med tanke på att de ser ju i journalen hur långt gången jag är, de behöver inte lita på mitt ord.

Strunt samma. Jag kommer att campa utanför förlossningen tills jag blir insläppt & igångsatt om det går för lång tid nästa vecka. Jag tänker inte gå 2 veckor överburen med de risker man idag vet om kring barnets hälsa. Allra helst vill jag SÅKLART komma igång själv, men går det inte så måste jag få hjälp.


 
 

Kommentera här: