När ditt barn blir målet för släktens åsikter

Jag har länge hört talas om det. Jag har sett och hört otaliga mammors berättelser om pressen inifrån släkten - alla vill uttrycka sin åsikt och engagera sig i den nya familjemedlemmen. Även släkt som knappt har haft något med dig att göra under din uppväxt. Alla bär de sin egna individuella förhoppning om vad den nya barnet innebär för vår gemensamma historia.

Jag måste säga att trots att jag har hört allt detta från andra så var jag helt oförberedd på vilket fokus mitt barn i magen ger andra människor. Då ska man ändå ha i åtanke att de flesta har ignorerat de största milstolparna i mitt eget liv - till exempel körkort och en komplett universitetsexamen. Inget av det har väckt större engagemang och debatt än mitt ofödda barn. "Du äter väl inte fisk?" "Du dricker väl mjölk?" "När ska han döpas? Vart ska han döpas?" "Tänker du på barnet nu när ni ska flytta?" "Vad ska barnet ha för mellannamn? Vad sägs om mitt?" "Du har väl inte hunden i närheten av barnet?" "Tänker du inte ringa efter födseln?" "Varför får jag inte komma till BB?". Barnet är inte ens här och det har redan skapat svartsjuka bland otåliga släktingar som med tiden har insett att mitt fokus från dem har förflyttats. Av helt naturliga skäl skulle jag vilja säga. Det är bara det att deras beteende får mig att isolera mig själv ännu mer och rå om min familj. Tiden innan vi är redo att släppa in andra förlängs bara med andras tjat. Vill man komma in i någons hjärta så är förmaningar och hot inte den vägen man ska ta i sådana fall. Min son behöver inte människor i sitt liv som klappar med ena handen och slår med den andra.