Är det inte dags än?

När man väl befinner sig inom de där + - 2 veckorna i samband med beräknat födelsedatum, då är man OTÅLIG! Eller jag är det i alla fall. I mitt huvud har jag redan fött. Jag vaknade mitt i natten för inte så länge sen med en otrolig energi i kroppen. Klockan 02:00. Nu är det dags! tänkte jag förväntansfullt. Vem annars är pigg mitt i natten? Men det hände absolut ingenting. Jag somnade om vid femtiden. Jag vet inte om jag fixar att vänta ända till den 24:e januari eller t.o.m ännu senare! Jag har ju haft förvärkar i 3 veckor så jag trodde faktiskt att det skulle vara på gång nu...

Det enda som händer är att Erik har hicka i magen varje dag. Och så är jag nåt så förbannat trött på att behöva vara i sängen halva dagar åt gången för min rygg klarar inte av att jag sitter eller står för länge. Magen har också gradvis sjunkit ner så nu är jag kiss- och bajsnödig jämt så fort jag står upp. Kissnödigheten får man vänja sig vid under graviditeten men den där starka känslan att jämt vilja göra nr 2 är jobbigare.